Vid 8.30 i morse var det som någon drog ner rullgardinen ute. Himlen blev alldeles mörk och man hörde hur åskan mullrade hemskt bort över kustremsan.
– Nej!, och just idag då jag skulle ha blodspårskurs. Typiskt! Det enda som lyste gult ute var min ljuvliga solros. Den stod där hög och stolt trots ovädret.
Men som på beställning strax innan kl 10.00 då vi skulle starta, så upphörde regn plus muller och himlen blev ljusare. Snacka om tur.
Kursen blev lyckad. Mattar och hussar var utmärkta spårläggare och entusiasmen stod som glorior runt dom. Hundarna visade på strålande spårskicklighet och löste sina uppgifter galant. Kul, kul!
Vid sista återsamlingen så var hundarna nöjda och trötta. Den som visade detta mest tydligt var golden retrivern Dida som slumrade in gott en stund.
När så kursen tog slut så började det åter droppa från ovan och fortsatte sedan så nästan hela dagen. Snacka om att vädergudarna var på vår sida. Tack för det!
Vad gäller Jippies dräktighet eller ej så är det för tidigt att säga något. Hon är otroligt kelig och vill hela tiden vara nära, precis som det var när hon var dräktig förra gången. Men, men som sagt det är för tidigt att säga vare sig bu eller bä. Men tummarna hålls som bara den.