Efter en helt underbar promenad i skogen, slog jag och hundarna oss ner i hammocken för att ytterligare njuta av vårsolen. Tankarna började spinna kring belöningar. För sedan en tid tillbaka har jag börjat spåna på en kurs alternativ föreläsning vad gäller dessa.
Jag kan känna att man kanske inte alltid har tänkt igenom detta ämne. Det är vanligare att man lagt mer energi kring tabuövningar och ordet nej. Visst kan jag tycka att hunden måste ha gränser och veta vad ordet nej betyder. Men jag tycker det är lika viktigt om inte viktigare att man gör sig själv medveten om sin belöningsteknik och att den är så mycket mer än bara ordet bra eller en godisbit.
Vi människor är ju vanedjur och det är lätt att falla i fällan och bli statisk i sina belöningar. Alltså att man alltid belönar vid samma tid och tillfälle. Detta blir förutsägbart för hunden och kan t.om ses som en frisignal.
Det är även lätt att vi slentrianmässigt belönar med godis då det krävs mer engagemang av oss när vi ska belöna genom t.ex lek. För det krävs ju att vi leker på riktigt, annars kan det kvitta.
Att vi sätter ord på våra belöningar är också viktigt. Hunden ska veta att det finns olika belöningar och vilken det är som erbjuds just nu.
Sen kommer jag till det sista jag tänkt på och det är att belöningen är nyanserade. T.ex är ordet bra graderat. Det finns lilla bra = Du är på rätt väg. Lite större Bra = peppande. Ännu större BRa = Va duktig du är, nu är du verkligen på rätt väg. Och så har vi stora BRA = Yes! du är i mål!!
Finns säkert ännu fler nyanser än de jag räknade upp här. Och lika dant är det ju med leken. Engagemanget är ju olika entusiastiskt beroende på vilket kriterie man uppnått.
Intressant eller hur? Och väl värt att fundera över. Med genomtänkt belöningsteknik blir träningen så mycket bättre.