Det känns vill jag lova när man umgås med små storpudelvalpar som precis fyllt 13 veckor. Vilket är precis vad jag gjort en stund idag hemma hos Sue. Fick mig nått litet bett i tårna, fingrarna och i låren av de små söta trollungarna. Det var fullt ös på dom hela tiden, inne som ute. Sue bara önskade dom kunde somna en liten stund så vi kunde få fika i lugn och ro, men icke sa nicke.
Stunden jag var där påminde mig om hur jobbigt det är att ha smått hemma. Passning hela tiden. Men lik förbaskat saknar jag det. Men jag får hålla mig till tåls. Här är ingen valpkull inplanerad förrän till hösten.